Har ju precis tagit jägarexamen så har inte så mycket att komma med :)

Dock så imponerade Alf andra gången vi släppte honom på hare och han drev i några minuter med jämt och fint skall, hördes tydligt. Kom tillbaka lungt och stilla när han tappat. :)

Annars är häftigaste minnet när passgrannen lockade på en älgtjur som sakta gick mot hans torn, sen får jag se när han skjuter den på nära håll, ett skott, satt perfekt, älgen han inte lida d minsta. Så ska jakt bedrivas. Den ramlade ihop på en gång. Fick va med och ta ur och så också :)

Mitt allra bästa jaktminne måste nog vara när jag sköt mitt allra första vildsvin :) Det var -15 ute och meterdjup snö och grisarna gick på ett gärde så jag fick smyga i ett dike i säkert 30 min innan jag fick ett lämpligt läge. I all iver så hade jag glömt att ta på mig hörselskydden vilket jag kom på cirka en hundradels sekund för sent :P Men konstigt nog så hördes det bara en liten dov klapp när kulan träffade grisen. Såhär i efterhand så har jag insett att det var snön som dämpade ljudet men just då så trodde jag att jag blivit tillfälligt döv :P Grisen lade sig på skottplatsen och min kära far var så himla stolt att han såhär flera år senare pratar om det så fort han får chansen ;)

jag jagar inte även om jag då och då tänker på att ta jägarexamen i framtiden men jag tycker jakthistorier är rätt spännande att läsa så jag lägger en tass här :)

TS: villket är ditt bästa jaktminne då? :)

Många minnen efter 25 år som aktiv jägare och svårt att välja ett men kanske var det då jag sköt en bock på drev för min gamla drever. Hon fick loss nere i en hyggeskant och drevet drog iväg på ett sådant sätt som det brukar göra när det försvinner i fjärran men denna gången vände det tillbax och jag hade ställt mig i en skogsremsa intill upptaget. Det var då relativt grovstammig skog och jag såg på ganska långt håll att det kom 2 djur mot mig. Ett större och ett mindre så jag antog att det var get och kid. Åh va skoj tänkte jag ett kid som jag kanske kan få möjlighet att skjuta. Var beredd på kidet då jag såg att nä det är ju en bock och smaldjur som kommer. Växlade djur och sköt 2 smällar men bocken for ut över hygget. Väntade in hunden kopplade henne och började spåra efter ca en ½timma. Där bocken försvann ur mitt synfält var det en bergskant och väl framme där efter ca 75m låg bocken bakom kanten. 
Det var en av de större bockar jag skjutit. Blev Brons på de hornen👍

Viltspår med hunden i skogen en kall sommar. Hunden viker dock av från spåret och får upp något annat, av nyfikenhet låter jag henne följa det. 

Det visar sig att hon fick upp spåret på grannens bortsprugna hund för någon kilometer därpå hitta hon hunden med kopplet invirat i något buskage. 

Blev för mig att bryta grenar för att få loss hunden och sen var det bara att gå hela vägen tillbaka och knacka på hos grannen med hunden i hand.

Grannen föll i tårar och jag var sjukt stolt över min hund.👍

I onsdags hörde jag knakande ljud bakom mitt älgtorn. Torngrannen hörde brummande ljud. Jakthunden tog upp spår, sprang ca 25 km i timmen sen hörde hundföraren ett vrål och hunden tvärvände och vägrade jaga mer den dagen. Vad tror ni det var? :-)

Jag är inte jägare själv än då jag inte har jägarexamen, men jag har varit med min pappa på pass mycket när jag var liten. När jag var med honom sista gången var jag ca 12 år gammal, och jag och min bror (9 år gammal) satt där i tornet tysta och spanade. 

Jag har väldigt bra syn och har alltid haft, och ser något röra sig till höger om oss. Petar på pappa och pekar mot en räv ca 100 meter bort eller mer (stort kalhygge) varpå pappa viskar: Håll för öronen!

Sedan siktar han, och skjuter ett perfekt skott och räven fälls. Kommer ihåg att jag och brodern då inte längre kan vara tysta och blir jätteglada. Alla tre springer fram till räven, som för övrigt hade skabb på framdelen. 

Pappa svär lite över att det var synd om djuret osv, men skär sedan av pälsen från svansen för att behålla. Tror han skulle lägga salt i eller något och hänga upp i jaktstugan.

Min bror och jag tyckte det var jättekul att räven var utan svans, då den såg ut som en råtta vilket sedan blivit vårt "interna uppiggande utrop" senare. För det är ett bra minne, så ingen av oss kan sluta le… :)